|
Proppen valde mig. Jag hade inte tänkt behålla
någon hanhundsvalp när han föddes utan hade valt ut
min tik i kullen. Det var något speciellt med den tjocke lille
valpen, som alltid satt som en propp i hålet. När exempelvis
alla valparna skulle tumla ut, så var det den tjocke hanhundsvalpen
som satte sig ned, så att de andra valparna varken kom in eller ut.
Redan när han började försöka gå tog han
ögonkontakt vilket oftast ledde till att han tappade balansen
och föll omkull och låg där med magen i vädret och
tittade (dyrkande) på mig.
Detta beteende gav naturligtvis
utdelning, man var ju bara tvungen att gosa med honom. Han var så
personlig så det gick inte att sälja honom, och väl var
väl det för en sådan hund tror jag bara man får
en gång i livet. Han är min ständige följeslagare.
Han är genomärlig - visar klart vad han tycker om olika
saker, försiktig, hänsynsfull, uthållig, oöm och
en riktig arbetsnarkoman.
|
